Tänkande människor

Idag läste jag en otroligt bra blogg, som tillhör en person som jag träffar ibland, men vi kallas knappast för vänner. Den sätter ord på så många saker som jag känner men som jag inte kan få ut. Den inspirerar mig, gör mig förbannad, förundrad, tankfull och förvirrad. Ibland till och med lite ledsen. Hur kan denna person veta hur jag känner? Hur kan vi tänka så lika? Ibland är vi så olika så man inte kan tro att vi har några likheter alls, men ibland känns det som att vi är så lika som inga andra kan vara.
Det var längesen jag pratade med någon som har fått mig att känna mig så tom och ändå så komplett. Jag förstår inte hur den här personen bär sig åt och jag förstår inte hur det kommer sig att om vi nu är så lika, varför är vi inte vänner?
Vi har väl bytt några rader med varandra. Kommit på att vi tycker om samma saker, men sen tar det slut. Det är som om någon censur tar vid och sätter stopp. En stor röd skylt som skriker ”STOPP OCH BELÄGG! Nu går det för långt! Om ni fortsätter så här så kommer något riktigt dåligt att hända!” Ja… det kanske det gör. Vi kanske förändrar världen? Eller så försvinner vi in i oss själva i djupt grubbel… eller kanske… så utvecklar vi en fantastisk vänskap, en sådan som varar hela livet.

Ett fånigt leende inom mig talar om något som jag redan vet. Och det är att det inte kommer att hända. Och om det händer så vet jag att något annat kommer att hända som kommer att förstöra det. Det händer alltid så. Det är som en oskriven regel inombords. Egentligen vill jag bara dra mig tillbaka och dagdrömma om hur trevligt det hade varit att sitta tillsammans med en kopp te i varsin del av soffan inbäddade i varsin filt med varsin underbar bok och ibland titta upp och le mot varandra. Möta varandras blick lite hastigt och sedan veta att vi har något att prata om senare.
Den här personen har gjort något som ingen annan har gjort på flera år. Sprängt bort min skrivkramp och öppnat upp mina sinnen. Och även om allting skulle sluta här, så har jag åtminstone fått något ut av det. Jag har fått tillbaka min inspiration och det är nog något av det finaste någon har kunnat gett mig.